Min utbildning

Hur det började...

Efter att under många år ha varit intresserad av hästars hovar och viss fördjupning i Pete Rameys och KC La Pierres verkningsmodeller, beslöt jag mig för att till slut utbilda mig till hovslagare. Hur gärna man än vill, så finns det hästar som inte fungerar fullt ut barfota, därför får man acceptera att sko hästar. Så länge man är medveten om nackdelarna med att sko hästen, kan man också göra sitt bästa för att mildra dem. Verkningen har den största betydelsen för hur skoningen inverkar på hästen.

Under åren fick jag också tillfälle att gå med folk som jobbar med avel, och lära mig hur de korrigerar benställningar på hästar som ska visas på premiering. På en premiering vill man så klart att hästen gör sitt allra bästa ifrån sig och då är det också noga med hur benställningarna är. Lite skevhet i hovarna kan inverka stort på hur hästen rör sig.

Nordvikskolan ht 2008 vt 2009

Hösten 2008 påbörjade jag alltså min första termin på hovslagarskolan i Nordvik. Verkningen var jag sedan tidigare insatt i, så jag kunde relativt snart börja ägna mig åt smidesdelen.

Under studieåret ingick ett antal veckors praktik hos en redan etablerad hovslagare. Min praktik har jag gjort hos Roger Träff, stationerad i Linköpingstrakten.

Jag tog min examen, med högsta betyg och omdömen, från hovslagareskolan i Nordvik maj 2009.

Inspiratörer

Augusti 2009 var jag med på en tvådagars kurs för Gene Ovnicek som utbildar skoning och verkning inriktat på användande av Natural Balance-skon. Detta handlade om hovens balans, och vi fick lära oss både teori och praktik. Jag såg stora likheter mellan det Gene lär ut, och det jag själv redan praktiserade.

Nuläget

Jag verkar hästen utifrån en fysiologisk utgångspunkt. En vuxen häst eller en unghäst har den benställning den har, och den kan man inte inverka på. Så snart tillväxtzonerna har slutit sig, går det inte att göra något åt benställningen. Man kan inte överkorrigera hovarna för att kompensera en icke perfekt benställning, då följer endast slitage på leder och ligament.
Det bästa sättet för att gynna föl och unghästars benställning är utevistelse och motion. Lösdrift och jämnåriga kompisar att leka med, är att föredra. Tag även med den unga hästen ut som handhäst.
En naturlig hov är den hov som fungerar allra bäst. De hästar som kan gå barfota, ska enligt mig gå barfota, det finns ingen anledning till att sätta skor på den häst som inte behöver det.

 

Under 2011 och framåt kommer jag att söka lära mig mer om hästars hovar, genom att bl a gå kurser och delta i föreläsningar om hästar, hovar och anatomi. Det är också en av anledningarna till att jag inte längre alltid kommer att vara tillgänglig för snabb assistans vid t ex tappskor.

Min syn på hovar och verkning

Mitt intresse för hovar började när jag och min sambo köpte vår första häst 2003. Med tanke på hans "dåliga" fötter började vi att söka efter egen kunskap för att få hans hovar att fungera. I ett flertal år var jag intresserad av barfotagång och hur förespråkarna för det ansåg att man skulle verka hovar. Min kunskap inom barfotagången och verkningen är stor och min skoning utgår alltid utifrån samma tankar; det vill säga att verkningen av hoven skall efterlikna det naturliga slitage som uppstår när hästen går barfota och att man inte avlägsnar levande vävnad. Syftet med verkningen är att bibehålla hästens naturliga balans i hoven.

Det är ingen skillnad på om hästen är barfota eller skodd sett ur den fysiologiska synvinkeln. Hoven ska alltid vara i balans med utgång från hovbenets vinkel. Strålens strävan efter att få kontakt med marken är mycket viktig då den får hela hoven att leva. Med en stråle som inte har kontakt med marken vid genomtramp, trycks hoven ihop istället för vidga sig i genomtrampsfasen, med följd att blodtillförseln hämmas markant. Det är inte vidgningen av hoven vid markplan, utan vid kronranden, som är viktig. Artär och ven går ner till hoven via kronranden, där hovbrosket vidgas av hovmekanismen/elastiska putan. Om hoven inte vidgar sig vid kronranden, blir hovens blodtillförsel begränsad.

Av egen erfarenhet har jag märkt att en häst med väl fungerande hov, med en stråle som har markkontakt, bildar en mjukare mer levande hovvägg. Vissa hästar kommer inte att fungera perfekt barfota och det är en sak som man måste respektera. Med tanke på hur lätt man ändrar en hästs utseende genom några generationers avel så borde även hästar med sämre hovkvalite finnas i dagens samhälle. Dessa individer hade i det vilda sorterats ut. Trots detta, tror jag att säkert en hel del av alla hästar som skos, egentligen kan fungera utmärkt barfota. Dock är det viktigt att inse att en häst som ska gå barfota, till exempel på ett sommarbete, måste verkas regelbundet, kanske med max 6 veckors intervall. Verkningen är a och o för att hästen skall fungera.

Vid barfotaverkning är det extra viktigt att vara rädd om levande material. Verkas levande sula bort försvagar man hästens hov och dess möjlighet att gå bekvämt. Även hovväggen är viktig att den verkas så att trycket blir in i mot hovens centrum. Om man bara klipper av hovväggen som till en traditionell skoning eller bara sliter av skorna till sommarbetet så kommer hästen troligtvis inte fungera särskilt bra. En besvärlig tid är vintern och alla dessa isiga hagar och vägar. Då är skor att föredra hellre än att hästen fläker sig på grund av att den inte får fäste. Om intresse finns kan man alltid använda broddade hovboots om vintern. Dessa fungerar ypperligt till hästar som fungerar bra barfota i hagen men sliter för mycket på sina hovar vid tex uteritter.

 

*Utbildad och examinerad
*Medlem i SHF och därmed ansvarsförsäkrad
*Innehar F-skatt